många gånger tappar jag bort mig i mina minnen från förr. Först då inser jag hur naiv jag var som tonåring. jag var då en väldigt blyg tjej med dålig självkänsla och självförtroende. det var lättare att gömma sig än att synas och konfrontera sina bekymmer. men när en oblyg själ väl kom fram och bjöd in mig i deras värld så kunde jag inget annat än att försöka smälta in. då min största önskan som liten var att känna acceptans och att man tillhörde i en kompis krets. det var inte fören jag gick sista året på högstadiet och började gymnasiet som jag verkligen blommade ut och började formas till den person jag är ämnad att bli. men de jag då inte visste var att när man förändras så ändras synen folk har till en och man kanske rent ut av tappar en del i sin omgivning. Idag har jag inte riktigt formats klart och jag har tappat en del av den jag var, då vuxen livet kom ikapp en med missfall, arbetslöshet och en depression. Jag står här nu och har börjat få tillbaka mina kläder och den stadiga marken jag en gång stod på, även om jag nu är helt själv med en handfull vänner kvar så känns det helt okej! Jag är glad över allt som jag fått vara med om. För nu går jag skola, har börjat stärka mig själv psykiskt, blivit gladare, mer tålmodig, mognare och framför allt.. jag är äntligen redo att lämna allt bakom mig och ta nästa steg till en annan stad! Tack som fan för allt livet, personerna, jobben och erfarenheterna, både goda som onda, nu är jag uppvärmd och redo för nya utmaningar ♥
många gånger tappar jag bort mig i mina minnen från förr. Först då inser jag hur naiv jag var som tonåring. jag var då en väldigt blyg tjej med dålig självkänsla och självförtroende. det var lättare att gömma sig än att synas och konfrontera sina bekymmer. men när en oblyg själ väl kom fram och bjöd in mig i deras värld så kunde jag inget annat än att försöka smälta in. då min största önskan som liten var att känna acceptans och att man tillhörde i en kompis krets. det var inte fören jag gick sista året på högstadiet och började gymnasiet som jag verkligen blommade ut och började formas till den person jag är ämnad att bli. men de jag då inte visste var att när man förändras så ändras synen folk har till en och man kanske rent ut av tappar en del i sin omgivning. Idag har jag inte riktigt formats klart och jag har tappat en del av den jag var, då vuxen livet kom ikapp en med missfall, arbetslöshet och en depression. Jag står här nu och har börjat få tillbaka mina kläder och den stadiga marken jag en gång stod på, även om jag nu är helt själv med en handfull vänner kvar så känns det helt okej! Jag är glad över allt som jag fått vara med om. För nu går jag skola, har börjat stärka mig själv psykiskt, blivit gladare, mer tålmodig, mognare och framför allt.. jag är äntligen redo att lämna allt bakom mig och ta nästa steg till en annan stad! Tack som fan för allt livet, personerna, jobben och erfarenheterna, både goda som onda, nu är jag uppvärmd och redo för nya utmaningar ♥
