Jag har tyvärr varit med om den mest psykist tärande praktiken, där jag kände mig förnedrad och utnyttjad. personalen var urgullig, glad var jag i början också då allt detta skulle leda till jobb, till och med några i personalen försökte prata gott om mig så att chefen skulle vilja ha mig kvar under sommaren. Men lyckan varade inte länge, jag stod på mig, gjorde bra ifrån mig, och gjorde egna granskningar kring personal och chef innan jag tog slutsatser. Allt slutade med att jag ringde arbetsförmedlingen och svart målade detta företag/chefen så att ingen ska behöva genomlida en praktik där som ej leder till jobb.
Det är synd att man ska behöva bli så utnyttjad på arbetsmarknaden när man är så ung och arbetslös. Man har nästan ingen makt själv, utan springer mest runt utan mening och söker febrilt efter sitt leverbröd. Nu har jag fått min dos av erfarenhet tycker jag, skinn på näsan har jag fått också. Det är synd att vissa chefer ser så fel på oss arbetslösa och så fort dom har shansen att få in en praktikant från arbetsförmedlingen så utnyttjar dom oss som robotar utan känslor. i hopp om att vi ska få jobb så gör vi vad som helst hos företaget vi blivit utstationerade hos och gör det där lilla extra, för att vi så blint tror att deras vita lögner ska vara sanna, att vi får stanna kvar.. men ändå så ska vi bli klampade på. Jag är trött på det här, jag är ingen förbrukningsvara eller ett gratis prov som man kan göra lite vad man vill med och sedan kassera! Jag är en stark kvinna, en entusiastisk tjej med fötterna på jorden, som vågar vara skoj frisk, ta och ge kretik, se det där lilla extra i livet, kan ta ett nej och står på mig i mina åsikter, jag är även en kvinna med känslor. Jag är faktiskt inte någon leksak, jag kan bli väldigt sårad och tror verkligen inte att det är så bra att bli ner stampad för mycket, det tar mycket på psyket och jag tycker fler borde tänka på de. Det är inte lätt att vara ung och erbetslös!!! Jag kan inte säga det nog många gånger! Men jag har fått nog!
Behövde bara få ur mig detta!
